Medikament

(och en sista liten stackare som jag tyvärr måste bryta loss från
de två övriga, för de har ingenting annat att göra med än att jag
missade bussen från stallet idag)

• det här med tiden som går.

Just nu tänker jag på alla par som kanske just idag firar 2 månader 7 timmar, 14 minuter
(och något riksäckel kanske till och med plitar på en hundradel), och vad detta åsamkar mig.

En kvalmig, blaskig känsla, som kan liknas lite vid lindrig åksjuka eller pressbyråns kaffe,
infinner sig i hela min stackars varelse när jag blir påmind om det här. 

Lite samma effekt har par som verkar vara så hjärntvättade att de måste ha glömt varandras
förnamn, och för att lätta upp på den pinsamma stämningen som råder när man inte längre
kommer ihåg namnet på sin partner, bestämmer sig för att ge sin bättre hälft ett nytt .
Jag talar självklart om det så kallade "älskling-syndromet".

Men tro för den här sakens skull nu inte att jag är emotionellt tappad bakom en vagn,
Eller tappad bakom en vagn i något avseende alls för den delen. Inte i något golv i en
farstukvist någonstans i småland heller.

För idag, har jag råkat på en milstolpe.  Och även om jag kanske avstår att 
kalla det 'firas', så bör den ju uppmärksammas, dagen då Markus och Evelina har lyckats
stå ut med varandra i ett helt år. 

Heja oss, ett varv till!