Medikament

Idag stötte jag på Markus på T-Centralen. Han skulle spela Jätte-Fia-med-knuff(ni hajar!?) med sina KTH-kompisar ute på plattan, i det kalla vädret!? "Aha", tänker jag, som ser en chans att få leka gullig flickvän för en gångs skull. Så jag springer hem, lämnar ifrån mig en packe med böcker, springer ner till Muffin Bakery och köper två muffins respektive kaffe att ta med, och kilar tillbaka till plattan.
När jag väl är där står ett gäng KTH-are och ser vilsekomna ut. Men något är fel. För ingen av dem är Markus! Den lille ormen har redan slingelpinnat sig därifrån! (klokt val, när jag tänker efter).
Så där står jag. Med två kaffemuggar och muffins i väskan. Nog för att jag skulle kunna klämma en muffins själv, men dubbel sats? Närru. Så en muffin och en kaffe fick Hasse; Mammas favorituteliggare på drottninggatan.
Är jag inte tonårs-jesus så säg..