Onsdag som så många gånger förr.
Förtjusande porträtt av en Igelkott, ritat av Håkan, 42 år.
Igår blev inte en bättre dag än dagen innan den. Jag blev sjuk, och råkade svälja en massa igelkottar. Eller jag tor det i alla fall, för det känns alldeles äckligt och taggigt i halsen.
Glassen slog ihjäl lite igelkottar, och jag var fit for fight, redo att slå ihjäl ett nationellt prov i Matte A. Jag råkade med mina förtjusande akademiska kvartar och diverse bortförklaringar komma tjugofem minuter sent, så det återstod bara trettiofem minuter när jag slog mig ner vid den enda tomma bänken längst bak i musiksalen, och blev serverad mitt matteprov med ett formelblad som sidedish.
Och jag måste nog ändå säga, att det gick ganska bra, trots om och men. Trots förseningar och igelkottar. Trots min omänskligt låa matematiska kapacitens. Fast nu jävlar, nu skare bli ett G i slutbetyg! PUSS!
morgonstund har guldplomberingar i underkäken
Måndagar är globalt utdömda till att vara veckans jobbigaste dag. Det är den jobbigaste dagen att gå upp på, det är den dagen med flest lektioner, det är den dagen jag slutar senast, och det är dagen som sätter punkt för helgen. Och imorse hann jag inte ens läsa tidningen. Sådant gör mig sur, och sparkar av en dag på helt fel sätt. För en god och glad Evelina är produkten av en lugn, stressfri morgon där hon i sitt alldeles egna tempo får sitta och sleva i sig sin youghurt samt bläddra igenom dagens DN, Framförallt namn och nytt, längts bak i kultur, den där sidan med massa
onödiga kåserier författade av en bunt gamla stofiler som ingen orkar läsa.
Men jag läser hellre mysig satir och kåserier sådär på morgonen, sitter och småskrockar för mig själv och läser urdrag för mamma som förmodligen slutat lyssna, än blir påmind om allt vad global uppvärmning och massvält i Rwanda heter. Men idag fick jag inte ens läsa sådant.
Jag hittar inte dagens tidning. Jag har letat hela dagen. Jag tror mamma gömt den.
Hon vill inte att jag ska vara lycklig.
Jag hoppas på en bättre dag imorgon.
