en mild släng av hypokondri, regn, och how i met your mother
08.00 ringer larmet på min mobil. Jag har verkligen en sjukt jobbig väckarklockasignal, den är alldeles för hurtig, och jag vaknar varje morgon arg som en gnu som blivit stucken med en gaffel i skinkan. Men jag vaknar i alla fall. Och jag vaknar, och jag snoozar, och efter en halvtimmes kohandlande med mig själv går jag upp ur sängen, och ställer mig i duschen. Blir alldeles yr. Börjar må illa. Tänker att det beror på att jag inte ätit frukost. Äter frukost. Fortsätter vara yr och må illa. Får till på köpet brutalt ont i magen.
Så jag slänger mig ner på sängen. Börjar fundera över vad jag kan ha dragit på mig. Börjar tänka på vinterkräksjuka och svininfluensa och magkatarr och salmonella, och en hel drös med andra tänkbara potentiella hot mot mitt immunförsvar.
Feber? Jag vet inte, jag hittade ingen febertermometer hemma (mamma!?!?).
Så jag slänger mig ner på sängen. Börjar fundera över vad jag kan ha dragit på mig. Börjar tänka på vinterkräksjuka och svininfluensa och magkatarr och salmonella, och en hel drös med andra tänkbara potentiella hot mot mitt immunförsvar.
Feber? Jag vet inte, jag hittade ingen febertermometer hemma (mamma!?!?).
Orkade inte riktigt vara sjuk. Snart lov och allt. Dessutom ser det sjukt illa ut att missa ett provtillfälle. En halvliter vatten, och en alvedon senare somnar jag till en stund.
Vaknar en fyrtiofem minuter innan skolan börjar. Känner mig pigg och kry som en gammal gubbe på aspirin, gör en rekordsnabb runda morgonrutiner, och susar iväg till skolan för att bekämpa det sista provet som skiljer mig och mitt höstlov åt.
Det såg inte ut som regn, och kändes inte som regn, snarare som om någon sprejade runt med en blomspruta i ansiktet på en, men regn var det. Blev arg igen. Skrev provet. Drack kaffe. Blev glad.
Efter skolan gick jag hem, lade mig i sängen, och tittade på världens bästa serie på datorn, How i met your mother. Och det gör jag fortfarande.
Fast nu börjar det kanske bli läggdags.
Jag ska fundera på saken.
Vaknar en fyrtiofem minuter innan skolan börjar. Känner mig pigg och kry som en gammal gubbe på aspirin, gör en rekordsnabb runda morgonrutiner, och susar iväg till skolan för att bekämpa det sista provet som skiljer mig och mitt höstlov åt.
Det såg inte ut som regn, och kändes inte som regn, snarare som om någon sprejade runt med en blomspruta i ansiktet på en, men regn var det. Blev arg igen. Skrev provet. Drack kaffe. Blev glad.
Efter skolan gick jag hem, lade mig i sängen, och tittade på världens bästa serie på datorn, How i met your mother. Och det gör jag fortfarande.
Fast nu börjar det kanske bli läggdags.
Jag ska fundera på saken.
Kommentarer
Postat av: ledaren
du glömde nämna att du kom försent till provet! hmm... undra varför :)
Trackback
